Ett brev om den gräns som föräldrar aldrig får överträda

Det finns inget mer skrämmande än stunden då du öppnar ditt hems dörrar för de äldre med ett rent, uppriktigt hjärta, och till svar börjar ränker och sammansvärjningar spinnas bakom din rygg. När föräldrar glömmer neutraliteten och blint ställer sig på sin sons eller sin dotters sida mot den andra maken.

När föräldrar lägger sig i en annans förbund är de ofta övertygade om att de handlar rätt. Men de känner inte till hela sanningen och inser inte ens vilken förkrossande, oåterkallelig smärta de tillfogar en annan människa och hur de stympar sina egna barnbarns öden genom att slita deras värld i stycken.

Jag skriver detta brev som en påminnelse om den högsta lagen om släktens ära: bli aldrig domare i dina barns hus. Bygg inga intriger, dela inte det odelbara och lär dem inte hur de ska leva. Din kallelse är att vara ett stilla ljus och ett vänligt stöd, inte en kraft som förstör det som inte byggdes av dig.