Sidor utan ord: Rätten till skrik och tystnad

Bakom varje stark kvinnas prydliga fasad döljer sig alltid ett rum som ingen känner till. En plats där outtalad smärta samlas, där oförrätter gömmer sig och där kvinnan tröttnar på att vara en stenmur för alla omkring sig.

I VIA AD ME:s kultur finns en lag: här finns ingen åskådarläktare. Här finns inga bedömningar, inga gillamarkeringar och inga nyfikna blickar från andra.

Ibland behöver man bara tystna. Vara där inga bokstäver finns, bara du och en paus. Och ibland — lämna en rösttanke: tala ut i ensamhet med sig själv, gråta i mörkret, släppa ut den samlade vreden och veta att detta själens skrik för evigt förblir förseglat i hemlighet. Reningen sker inte offentligt. Den sker bakom kulisserna, i den välsignade tystnaden.